himlaretro

Dagen har spenderats i luleå hos en underbar människa. Nämligen min farmor. Hon heter Ester och är en av de finaste människorna jag känner. För 9 månader sedan dog en annan människa som var helt fantastisk, min farfar. Det är han vi ser på bilden ovan. Jag vet inte när bilden är tagen, det står på baksidan men jag kan inte urskilja vad som står. farmor trodde han var ca 25 på bilden.

Som barn bodde jag mer eller mindre hos min farfar och farmor på sommaren. Vi hade stuga på altappen, en ö ute i luleå skärgård. Jag har haft en underbar barndom, mycket tack vare dessa två människor.

Men som allt i livet så finns det ett slut. Och min farfar nådde sitt för som sagt 9 månader sedan. Han hade varit sjuk under iallafall halva mitt liv. Så hans död blev mer en befrielse från den smärta han levt med länge. Men det gör inte att jag inte saknar honom. Det var rätt rungt att vara där idag.  Jag kunde höra min farfars mullriga röst och höra hans tomteskratt. När min farfar var frisk, och hade ben. ( de fick amputera dem för många år sedan) var han i mina ögon en stor karl. Han hade arbetarhänder, stora sådana och så var han stark. Det som säger emot mig har fel. Min farfar hete Arne. Arne Edlund.

Min farfar var en sammlare utav dess like. Ni som inte sett hans röra, för det är en salig sådan, ni har missat något. Det finns ALLT i hans röra av saker. En liten del av hans saker gick vi igenom idag. Simon sa: det här är en del av honom. En del av hans liv.

Och det är ju sant...helt sant.

Jag saknar honom, och det var underbart att träffa min lilla farmor på 153 cm eller vad hon är.

underbart att jag har fått ta del av dessa två människor!!

Kram på er!